3 månader i försvarsmaktens kallingar. Vad händer nu?

Ja som rubriken så fint säger. Nu är det över. Eller iallafall en stor del i det hela. GMU är slut efter tre långa och samtidigt extremt korta månader. Jag har lärt känna människor för livet, människor jag inte ens vågat hoppats på existerat. Efter bara två veckor med allihopa kändes det som vi känt varandra hela livet. Idag, tre månader senare känns det som vi känner varandra bättre än vi känner oss själva. Det blir en speciell sammanhållning när man gör allt ihop såsom att duscha, gå på toa, sova, klä sig, stressa, gråta och skratta. Du är ALDRIG ensam. Jag trodde det skulle vara jättejobbigt att ständigt vara omringad av människor och aldrig få någon egentid. Visst ibland har det  varit lite jobbigt men överlag har det gått hur bra som helst. Det är nästan tråkigt med ensamtid nu. Då har man ju ingen att skratta åt eller snacka med haha.

Dessa tre månader har varit de absolut bästa, värsta, snabbaste, långsammaste, mest lärorika och händelsefulla månaderna i mitt liv, utan tvekan. Det har varit månader utav mängder av skratt, massor med tårar, extrem knäsmärta, blod och x-antal sår, flera mils marscher, matbrist, sömnbrist och tre månader av ovisshet. Det har varit allt på samma gång iprinicp. Jag har velat skita i allt så många gånger. Finns många tillfällen då jag tänkt "vad i hela helvete håller jag på med, åk hem Ida" men då har envisheten alltid kommit fram någonstans (tack och lov.) Jag kommer ALDRIG ångra att jag gick den grundläggande militära utbildningen och jag tipsar varenda själ där ute att söka utbildningen själva. Man lär känna sig själv på ett helt annat sätt verkligen. NU vet jag att jag har vissa gränser. NU vet jag att jag kan gråta inför människor. NU vet jag att jag kan överleva helt ensam i skogen utan mat. NU vet jag att jag kan gå flera mil med en meniskskada. Vi klarar så jävla mycket mer än vi tror.

Vad händer nu då? min plan var först att gå gmun och sedan återvända hem till den civila världen, men oj vad saker kan ändras. Jag kommer stanna. På Måndag börjar jag min anställning och kommer att utbilda mig till akutsjukvårdare i fält. Det kommer innebära att jag kommer hamna i skolbänken igen en stund. Känns riktigt kul faktiskt. Jag kommer vara klar i Maj någongång om jag inte räknat fel, dvs jag stannar i ca 6 månader till i Skövde. Jävlar var kul! dock känns det hemskt att inte kunna åka hem så ofta längre, men jag kommer att komma hem till norr så fort bra tillfälle ges. Nu börjar det på riktigt., och jag är så glad över att kunna dela allt detta med mina fantastiska nyfunna vänner i södern.

Har ni några frågor om utbildningen i sig eller vad som helst? fråga då gärna :D