Välkommen vinter

Trodde faktiskt inte min första snö-prommis skulle komma förrän om en månad, minst. Skönt var det iallafall!

Fokus. Vilja. Pannben. Envishet.

Vet inte riktigt vart jag ska börja, eller sluta. Nu var det ytterligare två veckor sedan jag var hemma sist och på dessa veckor har det varit fullt ös medvetslös, både fysiskt och psykiskt. Vi har hunnit utbilda oss till skyddsvakter och haft en väldarns massa examinationer som förvörigt gått väldigt bra. Nu är vi på god väg. Arbetsintervjuer och fystester är också genomförda. Fystesterna gjordes i torsdags och bestod utav ett multitest (armhävningar, situps, rygghäng, armhäng & upphopp) samt ett beeptest. Multitestet såg jag fram emot eftersom att jag VET att jag kan. Beeptestet känns alltid jobbigare. Finns det någon som tycker om beeptest? hör av er och berätta hemligheten haha. Jag lyckades iallafall få något bättre poäng under multitestet och är väldigt nöjd över min prestation. Fick maxpoäng i allt förutom armhänget. Lyckades förbättra rygghänget med mer än en minut också och fick en väldarns massa applåder och beröm utav både kamrater och befäl. Väldigt roligt!

Nu är jag hemma hos päronen och kan inte beskriva med ord hur härligt det känns. Försöker verkligen slappna av men det är svårt. Mycket som rör sig i huvudet. Nästa vecka börjar projektet vi alla har längtat och skrämt upp oss inför. - aldrig ge upp. Försöker förbereda mig så mycket som det bara är möjligt men det är svårt när man inte har någon som helst aning om vad som egentligen väntar..förutom svälten då vi kommer få stå ut med. Det är en skräckblandad förtjusning. Ser fram emot dagen vi återvänder till logementet igen. Vilken känsla det kommer vara. :)

I övrigt är jag så jäkla glad att jag faktiskt sökte gmun. Det är helt sjukt hur mycket ens tankebanor förändras. Jag har verkligen fått lära känna mig själv på ett annat sätt. Hemma har jag alltid varit den starka tjejen som aldrig gråter som ständigt är glad och framåt. I Skövde är vi alla i samma situation. Där hjälps vi åt. Ena dagen bär jag någon annans packning och torkar kamratens tårar. Dagen efter blir min väska bärd och någon torkar mina tårar. Vi har alla våra up-and-downs och det märks så himla tydligt i grönkläderna. Jag gillar't. Ensam är inte stark. Det tog mig 19 år att inse det. Tack.

I Lindströms huvud just nu samt dagens rygg.

Nu kan jag ta mig lite tid att skriva här en stund, bra länge sedan sist. Vart ska jag börja. Förkylningen håller i sig än och har gjort det i lite mer än en månad nu haha. Fast den har blivit bättre, även om jag är ganska ordentligt förkyld nu så är jag tokfrisk om man jämför med hur jag var för 2-3 veckor sedan:). Anyway. Det känns underbart att vara hemma igen över helgen. Det var tre veckor sedan sist och det känns som tre månader ungefär. Tiden går jävligt snabbt på ett sätt eftersom att vi gör så extremt mycket varje dag, men just därför känns tiden minst lika långsam. De långa dagarna tär verkligen på kropp och själ. Nu är det endast 5 veckor kvar av GMU'n om jag räknat rätt. Herregud. Det känns bra. Men jag gruvar mig, speciellt inför "Aldrig ge upp" som startar om tre veckor. Tror pannbenet kommer att sättas ordentligt på prov då. Spännande!. Har fått en del frågor från olika håll och kanter om hur jag kommer göra efter GMU'n. Stanna eller inte? tankarna varierar. Först ville jag bara gå gmun och sedan göra något annat. Men nu ser planen annorlunda ut. Kommer berätta hur det blir lite senare då allting är klart.:)

I torsdags då jag kom hem tog jag det bara megalugnt och somnade tidigt. Igår passade jag på att gå runt en sväng på stan och träffade ett gäng släktingar, min älskade hund och mina fina vänner Sandra och Carro. Skjutsade även ut Simon till flyget och sa hejdå till honom eftersom att han flyttar till Malta nu. Går inte att beskriva med ord hur avundsjuk jag är. Men känner jag mig själv dröjer det inte länge innan jag är där och hälsar på:). Nu ska jag städa och fixa en massa, party ikväll med fina människor jag inte träffat på allt för länge. Kan inte bli annat än lyckat. *pepparpeppar*. Hörs!

Passade på att spänna mig lite extra framför spegeln imorse och blev rätt glad ändå. Jag har inte gymmat en enda gång i Skövde (tidsbrist och jävligt lite energi över till det) men vi tränar kropparna dagligen med packning och styrka med egen kroppsvikt. Det lönar sig. Känns som jag växer. Känner mig starkare iallafall. Roligt!